1390 Abastumani
Utseende
1390 Abastumani | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Pelageja Sjajn |
Upptäcktsplats | Simeizobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 3 oktober 1935 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1390) Abastumani |
Alternativnamn | 1935 TA, 1926 GN, 1929 UL, A907 GN, A916 VA[1] |
Uppkallad efter | Abastumani (stad)[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Cybele-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,561 AU |
Perihelium | 3,312 AU |
Halv storaxel | 3,437 AU |
Excentricitet | 0,0362441 |
Siderisk omloppstid | 6,37 år |
Medelomloppshastighet | 16,07 km/s |
Medelanomali | 209,0° |
Inklination | 19,93° |
Longitud för uppstigande nod | 28,88° |
Periheliumargument | 332,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 95,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 17,1 h |
Albedo | 0,033 |
Absolut magnitud (H) | 9,16[3] |
1390 Abastumani eller 1935 TA[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 3 oktober 1935 av den ryska astronomen Pelageja Sjajn vid Simeizobservatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter staden Abastumani i Georgien.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 95 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Cybele.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1390 Abastumani” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1390. Läst 2 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1390) Abastumani. Springer Berlin Heidelberg. sid. 112. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1391. Läst 2 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|